Statusprylar
Igår när jag låg ute och läste en stund i solen gick det förbi några pojkar på cykelbanan. Skulle tro att de var runt 12 år. Jag kunde inte undgå att höra vad en av dem sa.
- I morgon släpps en ny iPhone. Det är verkligen den perfekta mobilen för mig! Det är precis som tjejer vill ha nya handväskor och skor hela tiden. Vi killar vill ha mobiler.
Är dagens ungdom, eller rättare sagt, små barn i mellanstadiet så bortskämda? Under hela min uppväxt har jag varit enda barnet som bott hemma vilket har gjort att jag fått det mesta jag vill ha. Jag har inte varit bortskämd, men det är skillnad på att vara enda barnet mot att kanske ha 2-3 syskon som man ska dela allt med. Men en dyr mobil, bärbar dator eller liknande var det verkligen inte tal om när jag var så ung, och inte nu heller för den delen. Min fösta mobil var pappas gamla som jag fick ärva när han köpte en ny. Den fungerade helt okej för mig, eftersom jag bara skulle använda den till att ringa och skicka sms någon gång då och då. För ett och ett halvt år sedan fick jag min nuvarande mobil som jag är sjukt nöjd med. Jag fick den precis när den kom ut och den kostade då ca 4700 kr. Det var den sista mobilen som jag fick av mina föräldrar, så i framtiden får jag bekosta mina mobiler själv. Jag skulle aldrig köpa en så dyr mobil till mina ungar om jag hade barn. Verkligen inte om de är så unga som 11-12 år. Har samhället blivit så beroende av att alltid ha den senaste teknologin att det smittar av sig på barnen? Är det ens mobiltelefon eller dator som visar vem man är, vilken status man har? Min mobil har blivit en del av mig. Jag bär den alltid med mig och det är min kontakt med Jalle när vi inte är med varandra. Men jag är snart 18 år. Jag är snart vuxen. Det är skillnad på mina behov och en 12-årings.
- I morgon släpps en ny iPhone. Det är verkligen den perfekta mobilen för mig! Det är precis som tjejer vill ha nya handväskor och skor hela tiden. Vi killar vill ha mobiler.
Är dagens ungdom, eller rättare sagt, små barn i mellanstadiet så bortskämda? Under hela min uppväxt har jag varit enda barnet som bott hemma vilket har gjort att jag fått det mesta jag vill ha. Jag har inte varit bortskämd, men det är skillnad på att vara enda barnet mot att kanske ha 2-3 syskon som man ska dela allt med. Men en dyr mobil, bärbar dator eller liknande var det verkligen inte tal om när jag var så ung, och inte nu heller för den delen. Min fösta mobil var pappas gamla som jag fick ärva när han köpte en ny. Den fungerade helt okej för mig, eftersom jag bara skulle använda den till att ringa och skicka sms någon gång då och då. För ett och ett halvt år sedan fick jag min nuvarande mobil som jag är sjukt nöjd med. Jag fick den precis när den kom ut och den kostade då ca 4700 kr. Det var den sista mobilen som jag fick av mina föräldrar, så i framtiden får jag bekosta mina mobiler själv. Jag skulle aldrig köpa en så dyr mobil till mina ungar om jag hade barn. Verkligen inte om de är så unga som 11-12 år. Har samhället blivit så beroende av att alltid ha den senaste teknologin att det smittar av sig på barnen? Är det ens mobiltelefon eller dator som visar vem man är, vilken status man har? Min mobil har blivit en del av mig. Jag bär den alltid med mig och det är min kontakt med Jalle när vi inte är med varandra. Men jag är snart 18 år. Jag är snart vuxen. Det är skillnad på mina behov och en 12-årings.
Kommentarer
Trackback