När man har en pojkvän som man varit tillsammans med i två år snart och som man älskar mest av allt, då är väl det bara naturligt att vi drömmer om att bo tillsammans? Det är vårt mål i livet, att Jalle ska flytta hit när han slutar skolan, eller i alla fall att han ska flytta hit så fort som möjligt. Tänk vad underbart, att bara kunna vara tillsammans utan att ha ett tryck över sig att någon måste åka hem och båda blir ensamna igen. Jag tror inte att de som inte har ett distansförhållande kan förstå hur tufft det är. Vi tar verkligen vara på tiden som vi är med varandra och är hur kärleksfulla som helst, för vi vet att vi inte har all tid i världen innan vi skiljs igen.