Jag saknar min älskling hemskt mycket nu. Nästan för mycket. Och det har bara gått en dag sen han åkte från mig. Jag tycker synd om oss som måste vara ifrån varandra. Ibland får jag sån himla lust att bara sätta mig på ett tåg och åka till honom, men ändå så gör jag det inte. Tankarna om att bli tagen på tåget hindrar mig, och tankarna om vad ens föräldrar skulle säga om man bara dyker upp. Min Sebastian är i alla fall kärlek. Äkta kärlek.